Kehitysvammaliitto, Kehitysvammaisten Tukiliitto, FDUV och Autism Finland vill framföra oro över regeringens nedskärningar i den sociala tryggheten och de sparkrav som ställs på välfärdsområdena.
Nedskärningarna försämrar ställningen, levnadsstandarden och välbefinnandet för personer med intellektuell funktionsnedsättning och personer inom autismspektrumet samt deras familjer.
Regeringens åtgärder ökar fattigdomen bland personer med intellektuell funktionsnedsättning eller autism
Nedskärningen av bostadsbidraget drabbar personer med intellektuell funktionsnedsättning, personer inom autismspektrumet och familjer som har barn med funktionsnedsättningar oskäligt hårt. Att kräva att man måste flytta till en förmånligare bostad är särskilt belastande för dessa personer eftersom de behöver kontinuitet och stöd i boendet och att det finns ett begränsat utbud på bostäder som lämpar sig för dem.
Hyror och andra boendekostnader har också stigit vilket påverkar deras ekonomi negativt. De som drabbas allra hårdast är de familjer som har barn med funktionsnedsättning och som får allmänt bostadsbidrag. Även arbetslösa och deltidsanställda drabbas hårt av nedskärningarna. Personer med lindrig intellektuell funktionsnedsättning eller inom autismspektrumet hör ofta till de här grupperna.
Även försämringarna gällande arbetsmarknaden och arbetslöshetsförmånerna leder till att det blir svårare att klara vardagen för de personer med intellektuell funktionsnedsättning och de personer inom autismspektrumet som har små inkomster eller deltidsjobb. Den här gruppens arbetsmarknadssituation är mycket svår.
Nedskärningarna är en stor utmaning även för de familjer som har barn med funktionsnedsättningar. För anhöriga som tar hand om en familjemedlem med funktionsnedsättning är det ytterst svårt att byta jobb på kort varsel. Förutom deras svåra livssituation utgör otillräckliga tjänster och diskriminering på arbetsmarknaden ett hinder för sysselsättning.
Stigande klientavgifter och läkemedelspriser leder till att det blir ännu svårare att få ekonomin att gå ihop. Många personer med funktionsnedsättning har ett stort behov av hälso- och sjukvårdstjänster. Vissa behöver läkemedel oftare än andra. Forskning visar att personer med intellektuell funktionsnedsättning betalar en högre andel läkemedelskostnader, också efter att läkemedelsersättningar.
Nedskärningarna i rehabiliteringspenningen för unga och för yrkesrelaterad rehabilitering leder till att ungdomar i allt högre grad än tidigare blir tvungna att förlita sig på den större garantipensionen och därmed går de i pension i stället för att studera eller arbeta. Det här förvärrar ytterligare ojämlikheten mellan ungdomar med funktionsnedsättning och övriga ungdomar.
De sammanlagda konsekvenserna av nedskärningarna i den sociala tryggheten leder till att behovet av utkomststöd och mathjälp ökar.
Sparkraven som ställts på välfärdsområdena äventyrar tillgången till tjänster
Förutom nedskärningar i den sociala tryggheten och i välfärden är ett annat hot de stränga sparkraven som ställts på välfärdsområdena. De har dessutom för lite tid för att förverkliga dessa sparkrav.
Personer med funktionsnedsättning och deras familjer oroar sig bland annat för om det finns tillräckligt med boendetjänster och stöd för barnfamiljer, samt om arbetsverksamheten kan fortgå.
Sparkraven leder till att välfärdsområdena skärper tolkningen av lagstiftningen när de beviljar tjänster. Detta äventyrar de tjänster som ska svara på individuella behov och som ska erbjudas i enlighet med socialvårdslagstiftningen och FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning.
Samtidigt skär man ner på förebyggande tjänster såsom lågtröskelverksamhet, vilket leder till att behovet för mer krävande och dyrare tjänster ökar. Bristfälliga tjänster ökar på marginaliseringen och leder i sin tur till skolfrånvaro och att unga med funktionsnedsättning avbryter sina studier.
Med rätt stöd i rätt tid stärker man ett självständigt liv och delaktighet i samhället samt möjligheterna att delta i arbetslivet för personer med funktionsnedsättning och deras familjer. Nedskärningar i stödet för personer med funktionsnedsättning är inte en inbesparingsmetod, utan ett politiskt val som är dyrt för samhället, både ekonomiskt och mänskligt.
Vi kräver att nedskärningarna som ökar på ojämlikheten slopas och omvärderas!
Nedskärningarna i den offentliga ekonomin ökar på ojämlikheten mellan personer med funktionsnedsättning och resten av befolkningen. Vi kräver att de nuvarande nedskärningarna som riktas mot personer i en utsatt position slopas och att inga nya nedskärningar, såsom moms på livsmedel, genomförs. Detta skulle ytterligare försämra levnadsstandarden och välbefinnandet för personer med funktionsnedsättning.
Konsekvenserna av nedskärningarna som vidtas måste följas upp och bedömas i förhållande till grundläggande rättigheter och internationella skyldigheter, såsom FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning och FN:s konvention om barnets rättigheter.
Susanna Hintsala, verksamhetsledare, Kehitysvammaliitto
Satu Taiveaho, verksamhetsledare, Autism Finland
Annette Tallberg-Haahtela, verksamhetsledare, FDUV
Risto Burman, verksamhetsledare, Kehitysvammaisten Tukiliitto
För mer information:
Annette Tallberg-Haahtela, verksamhetsledare, FDUV, annette.tallberg haahtela@fduv.fi, 040 848 93 00